Sjösjuka

Varje dag efter en större måltid, i synnerhet efter lunch på jobbet, så mår jag pyton! Går omkring och är liksom sjösjuk och det varierar från lätt sjösjuka till tillfällen när jag måste svälja hårt och stå blickstilla för att inte kaskadspy.
Visst är det kul att känna symptomen hopa sig men just detta att må illa är inte kul!
Idag gick jag in i vecka nio - dvs åtta hela veckor plus noll dagar. Det är ganska stort detta och nu är det bara fyra veckor tills den första värsta pärsen är över! Första trimestern.
Nåja - de ömma brösten och den ofantliga tröttheten är också positiva saker som är jobbiga! Enligt alla webbsidor och böcker så brukar de försvinna under andra trimestern, så jag hoppas det!

Imorgon ska vi till min gyn och göra ytterligare ett VUL - jag hoppas innerligt att båda embryosarna fortfarande är kvar och att båda lever och har hälsan!

Många goda nyheter

Det var länge sedan jag skrev här. Det har hänt massor och så här långt är allt positivt. Jag är GRAVID, och verkligen med stora bokstäver!
Det andra provet var även det mycket högt 540 på dag ruvardag 13 (15 dpo) och för snart en vecka sedan bekräftades med ultraljud att det fanns två små pickande hjärtan!
Fick också reda på att jag inte har den genetiska mutation som gör att man är mer benägen att få blodproppar.

Idag har jag ringt mödravårdcentralen och fått en tid för ett inledande samtal redan imorgon. Och inskrivningen blir först om några veckor. Verkar lovande så här långt.

Har varit lite nojjig här och där - händer varje gång det jag hittar en blodblandad flytning...

På torsdag tar vi tåget till mina föräldrar för att fira midsommar. Det var på tåget dit som missfallet startade förra gången så, det blir lite nojjigt igen. Fast den här tågresan blir ju i åttonde veckan istället för femte och det är stor skillnad!

Nästa vecka ska vi på ultraljud igen och får förhoppningsvis se två hjärtan picka igen! Håller tummarna för att båda klarar sig hela vägen!

Lättad utan dess like

Efter att ha väntat i tre dagar, tre lååånga dagar, så fick jag äntligen svaret och det visade ett mycket högre värde än förra gången: 174.
Förra gången var det "bara" 96.
Det var labbet på Karolinska som inte hört av sig förrän på onsdag vid lunchtid! :(

Jag orkade iofs inte med att bara vänta så igår morse kl.5 när jag blev väckt av hunden som tyckte att det var tomt i matskålen, så passade jag på att använda det fina digitala graviditetstestet som låg i badrumslådan! Det började genast blinka Gravid och när tiden började rinna ut så hade den även fastställt att jag är i vecka 5! Vilket är helt korrekt! :)

För att vara helt på den säkra sidan och undvika en chock likadan som jag fick vid ultraljudet förra gången, så var jag också iväg och tog ett andra hCG-prov. Den här gången gick jag till vårdcentralens labb - där vet jag att de märker teströret rätt! :)
Så nu väntar jag igen! Vill ha lite konfirmation på det första provet innan jag meddelar världen och hela familjen att vi väntar barn. :)

Mår illa

Jag väntar på domen - och är så nervös att jag mår sjukt illa!
Är redo att spy - tror inte att det är något graviditetsillamående, tyvärr…
Hade t o m tagit det med ett smajl, men jag är igen ganska säker på att jag har förlorat båda embryona. Jag läste en lista på missfallssymptom i På smällen - från A till bebis… av Ann Söderlund o Hannah Widell. Jag har eller har haft i stort sett samtliga tecken sen i fredags.
Mår dåligt i största allmänhet. Orkar inte ens tänka på att försöka igen just nu!