Jag har nyligen återinträtt på arbetsmarknaden efter ca två års föräldraledigt. Länge har jag gått och oroat mig för hur vår vardag ska komma att se ut när det väl händer. Hur mycket (läs litet) tid vi kommer ha med våra tvillingtjejer. Hur långa deras dagar blir i en inte alltid optimal miljö. Hur trötta och griniga vi alla kommer vara i den nya vardagen när vi väl ses!
Jag undrar bara, hur kan detta någonsin vara för barnens och familjens bästa? Det är INTE särskilt konstigt att förstå varför så många familjer slits isär av denna tunga fajt!
Jag tänker göra mitt bästa för att förändra min situation, för jag vägrar acceptera att bara få tre timmar per dag med mina tjejer!
Peace out!
tisdag 9 oktober 2012
tisdag 29 juni 2010
Sjösjuka
Varje dag efter en större måltid, i synnerhet efter lunch på jobbet, så mår jag pyton! Går omkring och är liksom sjösjuk och det varierar från lätt sjösjuka till tillfällen när jag måste svälja hårt och stå blickstilla för att inte kaskadspy.
Visst är det kul att känna symptomen hopa sig men just detta att må illa är inte kul!
Idag gick jag in i vecka nio - dvs åtta hela veckor plus noll dagar. Det är ganska stort detta och nu är det bara fyra veckor tills den första värsta pärsen är över! Första trimestern.
Nåja - de ömma brösten och den ofantliga tröttheten är också positiva saker som är jobbiga! Enligt alla webbsidor och böcker så brukar de försvinna under andra trimestern, så jag hoppas det!
Imorgon ska vi till min gyn och göra ytterligare ett VUL - jag hoppas innerligt att båda embryosarna fortfarande är kvar och att båda lever och har hälsan!
Visst är det kul att känna symptomen hopa sig men just detta att må illa är inte kul!
Idag gick jag in i vecka nio - dvs åtta hela veckor plus noll dagar. Det är ganska stort detta och nu är det bara fyra veckor tills den första värsta pärsen är över! Första trimestern.
Nåja - de ömma brösten och den ofantliga tröttheten är också positiva saker som är jobbiga! Enligt alla webbsidor och böcker så brukar de försvinna under andra trimestern, så jag hoppas det!
Imorgon ska vi till min gyn och göra ytterligare ett VUL - jag hoppas innerligt att båda embryosarna fortfarande är kvar och att båda lever och har hälsan!
måndag 21 juni 2010
Många goda nyheter
Det var länge sedan jag skrev här. Det har hänt massor och så här långt är allt positivt. Jag är GRAVID, och verkligen med stora bokstäver!
Det andra provet var även det mycket högt 540 på dag ruvardag 13 (15 dpo) och för snart en vecka sedan bekräftades med ultraljud att det fanns två små pickande hjärtan!
Fick också reda på att jag inte har den genetiska mutation som gör att man är mer benägen att få blodproppar.
Idag har jag ringt mödravårdcentralen och fått en tid för ett inledande samtal redan imorgon. Och inskrivningen blir först om några veckor. Verkar lovande så här långt.
Har varit lite nojjig här och där - händer varje gång det jag hittar en blodblandad flytning...
På torsdag tar vi tåget till mina föräldrar för att fira midsommar. Det var på tåget dit som missfallet startade förra gången så, det blir lite nojjigt igen. Fast den här tågresan blir ju i åttonde veckan istället för femte och det är stor skillnad!
Nästa vecka ska vi på ultraljud igen och får förhoppningsvis se två hjärtan picka igen! Håller tummarna för att båda klarar sig hela vägen!
Det andra provet var även det mycket högt 540 på dag ruvardag 13 (15 dpo) och för snart en vecka sedan bekräftades med ultraljud att det fanns två små pickande hjärtan!
Fick också reda på att jag inte har den genetiska mutation som gör att man är mer benägen att få blodproppar.
Idag har jag ringt mödravårdcentralen och fått en tid för ett inledande samtal redan imorgon. Och inskrivningen blir först om några veckor. Verkar lovande så här långt.
Har varit lite nojjig här och där - händer varje gång det jag hittar en blodblandad flytning...
På torsdag tar vi tåget till mina föräldrar för att fira midsommar. Det var på tåget dit som missfallet startade förra gången så, det blir lite nojjigt igen. Fast den här tågresan blir ju i åttonde veckan istället för femte och det är stor skillnad!
Nästa vecka ska vi på ultraljud igen och får förhoppningsvis se två hjärtan picka igen! Håller tummarna för att båda klarar sig hela vägen!
torsdag 3 juni 2010
Lättad utan dess like
Efter att ha väntat i tre dagar, tre lååånga dagar, så fick jag äntligen svaret och det visade ett mycket högre värde än förra gången: 174.
Förra gången var det "bara" 96.
Det var labbet på Karolinska som inte hört av sig förrän på onsdag vid lunchtid! :(
Jag orkade iofs inte med att bara vänta så igår morse kl.5 när jag blev väckt av hunden som tyckte att det var tomt i matskålen, så passade jag på att använda det fina digitala graviditetstestet som låg i badrumslådan! Det började genast blinka Gravid och när tiden började rinna ut så hade den även fastställt att jag är i vecka 5! Vilket är helt korrekt! :)
För att vara helt på den säkra sidan och undvika en chock likadan som jag fick vid ultraljudet förra gången, så var jag också iväg och tog ett andra hCG-prov. Den här gången gick jag till vårdcentralens labb - där vet jag att de märker teströret rätt! :)
Så nu väntar jag igen! Vill ha lite konfirmation på det första provet innan jag meddelar världen och hela familjen att vi väntar barn. :)
Förra gången var det "bara" 96.
Det var labbet på Karolinska som inte hört av sig förrän på onsdag vid lunchtid! :(
Jag orkade iofs inte med att bara vänta så igår morse kl.5 när jag blev väckt av hunden som tyckte att det var tomt i matskålen, så passade jag på att använda det fina digitala graviditetstestet som låg i badrumslådan! Det började genast blinka Gravid och när tiden började rinna ut så hade den även fastställt att jag är i vecka 5! Vilket är helt korrekt! :)
För att vara helt på den säkra sidan och undvika en chock likadan som jag fick vid ultraljudet förra gången, så var jag också iväg och tog ett andra hCG-prov. Den här gången gick jag till vårdcentralens labb - där vet jag att de märker teströret rätt! :)
Så nu väntar jag igen! Vill ha lite konfirmation på det första provet innan jag meddelar världen och hela familjen att vi väntar barn. :)
tisdag 1 juni 2010
Mår illa
Jag väntar på domen - och är så nervös att jag mår sjukt illa!
Är redo att spy - tror inte att det är något graviditetsillamående, tyvärr…
Hade t o m tagit det med ett smajl, men jag är igen ganska säker på att jag har förlorat båda embryona. Jag läste en lista på missfallssymptom i På smällen - från A till bebis… av Ann Söderlund o Hannah Widell. Jag har eller har haft i stort sett samtliga tecken sen i fredags.
Mår dåligt i största allmänhet. Orkar inte ens tänka på att försöka igen just nu!
Är redo att spy - tror inte att det är något graviditetsillamående, tyvärr…
Hade t o m tagit det med ett smajl, men jag är igen ganska säker på att jag har förlorat båda embryona. Jag läste en lista på missfallssymptom i På smällen - från A till bebis… av Ann Söderlund o Hannah Widell. Jag har eller har haft i stort sett samtliga tecken sen i fredags.
Mår dåligt i största allmänhet. Orkar inte ens tänka på att försöka igen just nu!
söndag 30 maj 2010
Ovisshetens smärta
Har varit lite nere och inte orkat skriva. I fredags ändrades saker, för efter idel goda symptom började jag plötsligt blöda. Blödningen varade visserligen inte så länge, men redan dagen innan hade jag börjat känna mig annorlunda.
Allt sammanfaller med att jag sprungit ett tiotal meter för att hinna till bussen på torsdag eftermiddag. Jag hade bråttom till min gyn för att hämta remisser för beta-hCG och APC resistans-testet. Den kvällen kände jag mig frusen och "mensig".
Dagen efter, på fredagen, kände jag mig som vanligt när jag gick till jobbet, men vid 10-tiden när jag gick på toa så upptäckte jag massor av klarrött blod. Det både skrämde och chockade mig rejält. Ringde min sambo och berättade vad som hänt, jag var bedrövad men måste ha varit chockad och helt handlingsförlamad för jag gick tillbaka till mitt bord och fortsatte jobba. Det tog väl ca 15-20 minuter innan det började gå upp för mig vad det kunde betyda: "back to the drawing board!"
Lite i taget började det sjunka in och jag hade små gråtattacker, som jag försökte dölja för mina arbetskamrater. De vet vad vi går igenom just nu och är alltid väldigt måna om mig, men ibland känns det helt främmande att dela sin smärta oavsett vem som finns i närheten.
Till slut så blev jag så knäckt att jag inte orkade hålla emot utan började storgråta. Jag ringde till vår teamledare och talade om vad som hänt. Han var bra och skickade helt enkelt hem mig!
Jag har fått ledigt imorgon för att kunna göra provtagningarna i lugn och ro. Han har nog arrangerat något att ta alla mina arbetspass, men vi får se om jag behöver dom eller inte.
Det är svårt att veta om det är kört eller inte - just nu står det nog 75% att det är tomt mot 25% att jag fortfarande är gravid.
Förhoppningsvis får jag positiva eller åtminstone informativa svar efter imorgon!
Allt sammanfaller med att jag sprungit ett tiotal meter för att hinna till bussen på torsdag eftermiddag. Jag hade bråttom till min gyn för att hämta remisser för beta-hCG och APC resistans-testet. Den kvällen kände jag mig frusen och "mensig".
Dagen efter, på fredagen, kände jag mig som vanligt när jag gick till jobbet, men vid 10-tiden när jag gick på toa så upptäckte jag massor av klarrött blod. Det både skrämde och chockade mig rejält. Ringde min sambo och berättade vad som hänt, jag var bedrövad men måste ha varit chockad och helt handlingsförlamad för jag gick tillbaka till mitt bord och fortsatte jobba. Det tog väl ca 15-20 minuter innan det började gå upp för mig vad det kunde betyda: "back to the drawing board!"
Lite i taget började det sjunka in och jag hade små gråtattacker, som jag försökte dölja för mina arbetskamrater. De vet vad vi går igenom just nu och är alltid väldigt måna om mig, men ibland känns det helt främmande att dela sin smärta oavsett vem som finns i närheten.
Till slut så blev jag så knäckt att jag inte orkade hålla emot utan började storgråta. Jag ringde till vår teamledare och talade om vad som hänt. Han var bra och skickade helt enkelt hem mig!
Jag har fått ledigt imorgon för att kunna göra provtagningarna i lugn och ro. Han har nog arrangerat något att ta alla mina arbetspass, men vi får se om jag behöver dom eller inte.
Det är svårt att veta om det är kört eller inte - just nu står det nog 75% att det är tomt mot 25% att jag fortfarande är gravid.
Förhoppningsvis får jag positiva eller åtminstone informativa svar efter imorgon!
måndag 24 maj 2010
Hemma och väntar
Så resan över gick bra, inget askmoln som störde flyget.
Äggplock på donator och min mans bidrag skedde tisdag 18/5. Samma dag befruktades nio ägg och växte till embryos. Sju av dessa befinner sig nu i frysen tillsammans med våra tidigare två.
De andra två är nu implanterade i min livmoder och jag väntar på att de ska fästa och fortsätta att växa till sig!
Efter insättningen så gick doktorn igenom medicineringen för att verifiera alla doser och liknande. Och när han kom till Trombyl som är det blodförtunnande så nämnde jag att jag tar dubbel dos mot vad som är vanligt, eftersom jag haft en blodpropp i vaden som ung. Då blev doktorn bekymrad, fastän detta är information han fått vid första försöket, och han tyckte att jag skulle be att få göra tester för att se om jag har en genetisk benägenhet för blodproppar eller ej. Detta för att utesluta eller korrigera ett eventuellt fel hos mig som orsakade missfallet senast!
Så nu har jag börjat med att be min gyn. om hjälp med remiss för detta! Om inte hon hjälper kanske min husläkare kan vara behjälplig, en bekant på Familjeliv vädjade till sin husläkare och talade om att hon inte tänkte lägga ut 60000 kronor innan hon gjort dessa tester. Så kanske min husläkare som jag tycker alltid är resonabel hjälper mig om min gyn. vägrar ge mig remissen. Den som lever får se!
Hur som helst så är de insatta embryona av mycket hög klass 4(1) och 5(1-2) och bör generera graviditet, åtminstone en singel, men jag hoppas på dubbel för att slippa göra om proceduren. Det är besvärligt med medicineringen och ruvningen när man ska jobba parallellt. Att jobba skift är ingen höjdare när man ska ta det lugnt och inte stressa! Nu har vi dessutom fått jourpassning på vardagar mellan 20 och 23 vilket gör saker ännu mer stressande.
Men jag har gott hopp om att något eller förhoppningsvis båda embryosarna fäster!
Äggplock på donator och min mans bidrag skedde tisdag 18/5. Samma dag befruktades nio ägg och växte till embryos. Sju av dessa befinner sig nu i frysen tillsammans med våra tidigare två.
De andra två är nu implanterade i min livmoder och jag väntar på att de ska fästa och fortsätta att växa till sig!
Efter insättningen så gick doktorn igenom medicineringen för att verifiera alla doser och liknande. Och när han kom till Trombyl som är det blodförtunnande så nämnde jag att jag tar dubbel dos mot vad som är vanligt, eftersom jag haft en blodpropp i vaden som ung. Då blev doktorn bekymrad, fastän detta är information han fått vid första försöket, och han tyckte att jag skulle be att få göra tester för att se om jag har en genetisk benägenhet för blodproppar eller ej. Detta för att utesluta eller korrigera ett eventuellt fel hos mig som orsakade missfallet senast!
Så nu har jag börjat med att be min gyn. om hjälp med remiss för detta! Om inte hon hjälper kanske min husläkare kan vara behjälplig, en bekant på Familjeliv vädjade till sin husläkare och talade om att hon inte tänkte lägga ut 60000 kronor innan hon gjort dessa tester. Så kanske min husläkare som jag tycker alltid är resonabel hjälper mig om min gyn. vägrar ge mig remissen. Den som lever får se!
Hur som helst så är de insatta embryona av mycket hög klass 4(1) och 5(1-2) och bör generera graviditet, åtminstone en singel, men jag hoppas på dubbel för att slippa göra om proceduren. Det är besvärligt med medicineringen och ruvningen när man ska jobba parallellt. Att jobba skift är ingen höjdare när man ska ta det lugnt och inte stressa! Nu har vi dessutom fått jourpassning på vardagar mellan 20 och 23 vilket gör saker ännu mer stressande.
Men jag har gott hopp om att något eller förhoppningsvis båda embryosarna fäster!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)