Varje dag efter en större måltid, i synnerhet efter lunch på jobbet, så mår jag pyton! Går omkring och är liksom sjösjuk och det varierar från lätt sjösjuka till tillfällen när jag måste svälja hårt och stå blickstilla för att inte kaskadspy.
Visst är det kul att känna symptomen hopa sig men just detta att må illa är inte kul!
Idag gick jag in i vecka nio - dvs åtta hela veckor plus noll dagar. Det är ganska stort detta och nu är det bara fyra veckor tills den första värsta pärsen är över! Första trimestern.
Nåja - de ömma brösten och den ofantliga tröttheten är också positiva saker som är jobbiga! Enligt alla webbsidor och böcker så brukar de försvinna under andra trimestern, så jag hoppas det!
Imorgon ska vi till min gyn och göra ytterligare ett VUL - jag hoppas innerligt att båda embryosarna fortfarande är kvar och att båda lever och har hälsan!
tisdag 29 juni 2010
måndag 21 juni 2010
Många goda nyheter
Det var länge sedan jag skrev här. Det har hänt massor och så här långt är allt positivt. Jag är GRAVID, och verkligen med stora bokstäver!
Det andra provet var även det mycket högt 540 på dag ruvardag 13 (15 dpo) och för snart en vecka sedan bekräftades med ultraljud att det fanns två små pickande hjärtan!
Fick också reda på att jag inte har den genetiska mutation som gör att man är mer benägen att få blodproppar.
Idag har jag ringt mödravårdcentralen och fått en tid för ett inledande samtal redan imorgon. Och inskrivningen blir först om några veckor. Verkar lovande så här långt.
Har varit lite nojjig här och där - händer varje gång det jag hittar en blodblandad flytning...
På torsdag tar vi tåget till mina föräldrar för att fira midsommar. Det var på tåget dit som missfallet startade förra gången så, det blir lite nojjigt igen. Fast den här tågresan blir ju i åttonde veckan istället för femte och det är stor skillnad!
Nästa vecka ska vi på ultraljud igen och får förhoppningsvis se två hjärtan picka igen! Håller tummarna för att båda klarar sig hela vägen!
Det andra provet var även det mycket högt 540 på dag ruvardag 13 (15 dpo) och för snart en vecka sedan bekräftades med ultraljud att det fanns två små pickande hjärtan!
Fick också reda på att jag inte har den genetiska mutation som gör att man är mer benägen att få blodproppar.
Idag har jag ringt mödravårdcentralen och fått en tid för ett inledande samtal redan imorgon. Och inskrivningen blir först om några veckor. Verkar lovande så här långt.
Har varit lite nojjig här och där - händer varje gång det jag hittar en blodblandad flytning...
På torsdag tar vi tåget till mina föräldrar för att fira midsommar. Det var på tåget dit som missfallet startade förra gången så, det blir lite nojjigt igen. Fast den här tågresan blir ju i åttonde veckan istället för femte och det är stor skillnad!
Nästa vecka ska vi på ultraljud igen och får förhoppningsvis se två hjärtan picka igen! Håller tummarna för att båda klarar sig hela vägen!
torsdag 3 juni 2010
Lättad utan dess like
Efter att ha väntat i tre dagar, tre lååånga dagar, så fick jag äntligen svaret och det visade ett mycket högre värde än förra gången: 174.
Förra gången var det "bara" 96.
Det var labbet på Karolinska som inte hört av sig förrän på onsdag vid lunchtid! :(
Jag orkade iofs inte med att bara vänta så igår morse kl.5 när jag blev väckt av hunden som tyckte att det var tomt i matskålen, så passade jag på att använda det fina digitala graviditetstestet som låg i badrumslådan! Det började genast blinka Gravid och när tiden började rinna ut så hade den även fastställt att jag är i vecka 5! Vilket är helt korrekt! :)
För att vara helt på den säkra sidan och undvika en chock likadan som jag fick vid ultraljudet förra gången, så var jag också iväg och tog ett andra hCG-prov. Den här gången gick jag till vårdcentralens labb - där vet jag att de märker teströret rätt! :)
Så nu väntar jag igen! Vill ha lite konfirmation på det första provet innan jag meddelar världen och hela familjen att vi väntar barn. :)
Förra gången var det "bara" 96.
Det var labbet på Karolinska som inte hört av sig förrän på onsdag vid lunchtid! :(
Jag orkade iofs inte med att bara vänta så igår morse kl.5 när jag blev väckt av hunden som tyckte att det var tomt i matskålen, så passade jag på att använda det fina digitala graviditetstestet som låg i badrumslådan! Det började genast blinka Gravid och när tiden började rinna ut så hade den även fastställt att jag är i vecka 5! Vilket är helt korrekt! :)
För att vara helt på den säkra sidan och undvika en chock likadan som jag fick vid ultraljudet förra gången, så var jag också iväg och tog ett andra hCG-prov. Den här gången gick jag till vårdcentralens labb - där vet jag att de märker teströret rätt! :)
Så nu väntar jag igen! Vill ha lite konfirmation på det första provet innan jag meddelar världen och hela familjen att vi väntar barn. :)
tisdag 1 juni 2010
Mår illa
Jag väntar på domen - och är så nervös att jag mår sjukt illa!
Är redo att spy - tror inte att det är något graviditetsillamående, tyvärr…
Hade t o m tagit det med ett smajl, men jag är igen ganska säker på att jag har förlorat båda embryona. Jag läste en lista på missfallssymptom i På smällen - från A till bebis… av Ann Söderlund o Hannah Widell. Jag har eller har haft i stort sett samtliga tecken sen i fredags.
Mår dåligt i största allmänhet. Orkar inte ens tänka på att försöka igen just nu!
Är redo att spy - tror inte att det är något graviditetsillamående, tyvärr…
Hade t o m tagit det med ett smajl, men jag är igen ganska säker på att jag har förlorat båda embryona. Jag läste en lista på missfallssymptom i På smällen - från A till bebis… av Ann Söderlund o Hannah Widell. Jag har eller har haft i stort sett samtliga tecken sen i fredags.
Mår dåligt i största allmänhet. Orkar inte ens tänka på att försöka igen just nu!
söndag 30 maj 2010
Ovisshetens smärta
Har varit lite nere och inte orkat skriva. I fredags ändrades saker, för efter idel goda symptom började jag plötsligt blöda. Blödningen varade visserligen inte så länge, men redan dagen innan hade jag börjat känna mig annorlunda.
Allt sammanfaller med att jag sprungit ett tiotal meter för att hinna till bussen på torsdag eftermiddag. Jag hade bråttom till min gyn för att hämta remisser för beta-hCG och APC resistans-testet. Den kvällen kände jag mig frusen och "mensig".
Dagen efter, på fredagen, kände jag mig som vanligt när jag gick till jobbet, men vid 10-tiden när jag gick på toa så upptäckte jag massor av klarrött blod. Det både skrämde och chockade mig rejält. Ringde min sambo och berättade vad som hänt, jag var bedrövad men måste ha varit chockad och helt handlingsförlamad för jag gick tillbaka till mitt bord och fortsatte jobba. Det tog väl ca 15-20 minuter innan det började gå upp för mig vad det kunde betyda: "back to the drawing board!"
Lite i taget började det sjunka in och jag hade små gråtattacker, som jag försökte dölja för mina arbetskamrater. De vet vad vi går igenom just nu och är alltid väldigt måna om mig, men ibland känns det helt främmande att dela sin smärta oavsett vem som finns i närheten.
Till slut så blev jag så knäckt att jag inte orkade hålla emot utan började storgråta. Jag ringde till vår teamledare och talade om vad som hänt. Han var bra och skickade helt enkelt hem mig!
Jag har fått ledigt imorgon för att kunna göra provtagningarna i lugn och ro. Han har nog arrangerat något att ta alla mina arbetspass, men vi får se om jag behöver dom eller inte.
Det är svårt att veta om det är kört eller inte - just nu står det nog 75% att det är tomt mot 25% att jag fortfarande är gravid.
Förhoppningsvis får jag positiva eller åtminstone informativa svar efter imorgon!
Allt sammanfaller med att jag sprungit ett tiotal meter för att hinna till bussen på torsdag eftermiddag. Jag hade bråttom till min gyn för att hämta remisser för beta-hCG och APC resistans-testet. Den kvällen kände jag mig frusen och "mensig".
Dagen efter, på fredagen, kände jag mig som vanligt när jag gick till jobbet, men vid 10-tiden när jag gick på toa så upptäckte jag massor av klarrött blod. Det både skrämde och chockade mig rejält. Ringde min sambo och berättade vad som hänt, jag var bedrövad men måste ha varit chockad och helt handlingsförlamad för jag gick tillbaka till mitt bord och fortsatte jobba. Det tog väl ca 15-20 minuter innan det började gå upp för mig vad det kunde betyda: "back to the drawing board!"
Lite i taget började det sjunka in och jag hade små gråtattacker, som jag försökte dölja för mina arbetskamrater. De vet vad vi går igenom just nu och är alltid väldigt måna om mig, men ibland känns det helt främmande att dela sin smärta oavsett vem som finns i närheten.
Till slut så blev jag så knäckt att jag inte orkade hålla emot utan började storgråta. Jag ringde till vår teamledare och talade om vad som hänt. Han var bra och skickade helt enkelt hem mig!
Jag har fått ledigt imorgon för att kunna göra provtagningarna i lugn och ro. Han har nog arrangerat något att ta alla mina arbetspass, men vi får se om jag behöver dom eller inte.
Det är svårt att veta om det är kört eller inte - just nu står det nog 75% att det är tomt mot 25% att jag fortfarande är gravid.
Förhoppningsvis får jag positiva eller åtminstone informativa svar efter imorgon!
måndag 24 maj 2010
Hemma och väntar
Så resan över gick bra, inget askmoln som störde flyget.
Äggplock på donator och min mans bidrag skedde tisdag 18/5. Samma dag befruktades nio ägg och växte till embryos. Sju av dessa befinner sig nu i frysen tillsammans med våra tidigare två.
De andra två är nu implanterade i min livmoder och jag väntar på att de ska fästa och fortsätta att växa till sig!
Efter insättningen så gick doktorn igenom medicineringen för att verifiera alla doser och liknande. Och när han kom till Trombyl som är det blodförtunnande så nämnde jag att jag tar dubbel dos mot vad som är vanligt, eftersom jag haft en blodpropp i vaden som ung. Då blev doktorn bekymrad, fastän detta är information han fått vid första försöket, och han tyckte att jag skulle be att få göra tester för att se om jag har en genetisk benägenhet för blodproppar eller ej. Detta för att utesluta eller korrigera ett eventuellt fel hos mig som orsakade missfallet senast!
Så nu har jag börjat med att be min gyn. om hjälp med remiss för detta! Om inte hon hjälper kanske min husläkare kan vara behjälplig, en bekant på Familjeliv vädjade till sin husläkare och talade om att hon inte tänkte lägga ut 60000 kronor innan hon gjort dessa tester. Så kanske min husläkare som jag tycker alltid är resonabel hjälper mig om min gyn. vägrar ge mig remissen. Den som lever får se!
Hur som helst så är de insatta embryona av mycket hög klass 4(1) och 5(1-2) och bör generera graviditet, åtminstone en singel, men jag hoppas på dubbel för att slippa göra om proceduren. Det är besvärligt med medicineringen och ruvningen när man ska jobba parallellt. Att jobba skift är ingen höjdare när man ska ta det lugnt och inte stressa! Nu har vi dessutom fått jourpassning på vardagar mellan 20 och 23 vilket gör saker ännu mer stressande.
Men jag har gott hopp om att något eller förhoppningsvis båda embryosarna fäster!
Äggplock på donator och min mans bidrag skedde tisdag 18/5. Samma dag befruktades nio ägg och växte till embryos. Sju av dessa befinner sig nu i frysen tillsammans med våra tidigare två.
De andra två är nu implanterade i min livmoder och jag väntar på att de ska fästa och fortsätta att växa till sig!
Efter insättningen så gick doktorn igenom medicineringen för att verifiera alla doser och liknande. Och när han kom till Trombyl som är det blodförtunnande så nämnde jag att jag tar dubbel dos mot vad som är vanligt, eftersom jag haft en blodpropp i vaden som ung. Då blev doktorn bekymrad, fastän detta är information han fått vid första försöket, och han tyckte att jag skulle be att få göra tester för att se om jag har en genetisk benägenhet för blodproppar eller ej. Detta för att utesluta eller korrigera ett eventuellt fel hos mig som orsakade missfallet senast!
Så nu har jag börjat med att be min gyn. om hjälp med remiss för detta! Om inte hon hjälper kanske min husläkare kan vara behjälplig, en bekant på Familjeliv vädjade till sin husläkare och talade om att hon inte tänkte lägga ut 60000 kronor innan hon gjort dessa tester. Så kanske min husläkare som jag tycker alltid är resonabel hjälper mig om min gyn. vägrar ge mig remissen. Den som lever får se!
Hur som helst så är de insatta embryona av mycket hög klass 4(1) och 5(1-2) och bör generera graviditet, åtminstone en singel, men jag hoppas på dubbel för att slippa göra om proceduren. Det är besvärligt med medicineringen och ruvningen när man ska jobba parallellt. Att jobba skift är ingen höjdare när man ska ta det lugnt och inte stressa! Nu har vi dessutom fått jourpassning på vardagar mellan 20 och 23 vilket gör saker ännu mer stressande.
Men jag har gott hopp om att något eller förhoppningsvis båda embryosarna fäster!
torsdag 13 maj 2010
Marschorder
Fick min sista ordination från läkaren i Estland imorse. Den här gången innehöll den ett dokument med instruktioner som beskriver hur jag ska leva före och efter insättningen! Ett sånt dokument fanns inte med förra gången, då var allt jag fick några rader i ett mejl före och muntliga instruktioner före och efter insättning.
Hur som helst så beskriver den första halvan av dokumentet vikten av att ha full urinblåsa vid insättningstillfället, och även en beskrivning av standardsättet att gå till väga för att uppnå detta.
Enligt denna ska jag tömma blåsan, alltså kissa, tre timmar innan insättningen av embryot(-na) och sedan dricka en liter vatten och om det behövdes så skulle jag fylla på med ytterligare vätska två timmar senare.
Den beskrivningen är dessvärre bortkastad på mig, jag skulle aldrig kunna hålla mig i tre timmar utan att jag får kissa. Så under de närmaste dagarna ska jag testa lite andra sätt att fylla min blåsa inför en specifik tidpunkt!
I'll keep you posted! :)
Hur som helst så beskriver den första halvan av dokumentet vikten av att ha full urinblåsa vid insättningstillfället, och även en beskrivning av standardsättet att gå till väga för att uppnå detta.
Enligt denna ska jag tömma blåsan, alltså kissa, tre timmar innan insättningen av embryot(-na) och sedan dricka en liter vatten och om det behövdes så skulle jag fylla på med ytterligare vätska två timmar senare.
Den beskrivningen är dessvärre bortkastad på mig, jag skulle aldrig kunna hålla mig i tre timmar utan att jag får kissa. Så under de närmaste dagarna ska jag testa lite andra sätt att fylla min blåsa inför en specifik tidpunkt!
I'll keep you posted! :)
onsdag 12 maj 2010
Allting fortskrider planenligt… nästan allt iaf
Var på VUL (vaginalt ultraljud) idag och allting ser bra ut. Endometrium, eller livmoderslemhinnan, är drygt 9 mm och ser fin ut! Dessutom så har cystan som upptäcktes vid förra VUL nästan helt försvunnit! Goda nyheter!
Det enda som oroar nu är sånt jag inte kan kontrollera, som t ex askmolnen från Island och sådana saker!
Vi har diskuterat en backup-plan om att boka färjebiljetter om det ser riskabelt ut på söndag! Jag hoppas att molnet håller sig härifrån tillräckligt mycket så att vi åtminstone kan flyga till Tartu! Hemresan ordnar sig alltid. Den här gången blir vi ju inte strandsatta och måste vänta 72 timmar på en buss och sedan åka med den ytterligare 52...
Min omgivning försöker att förstå, men ingen har riktigt kommit nära att fatta hur tomt det känns och hur läskigt det är att ställa sitt hopp till vetenskapen!
Visst är det lite av ett äventyr, men mest är det jobbigt och bitvis deppigt.
Samtliga har fått barn "naturligt" och oftast när de var yngre så åldern inte ställt till något, vilket gör deras nivå av förståelse relativt ytlig.
Känner mig lite som en "circus freak" ibland…
Det enda som oroar nu är sånt jag inte kan kontrollera, som t ex askmolnen från Island och sådana saker!
Vi har diskuterat en backup-plan om att boka färjebiljetter om det ser riskabelt ut på söndag! Jag hoppas att molnet håller sig härifrån tillräckligt mycket så att vi åtminstone kan flyga till Tartu! Hemresan ordnar sig alltid. Den här gången blir vi ju inte strandsatta och måste vänta 72 timmar på en buss och sedan åka med den ytterligare 52...
Min omgivning försöker att förstå, men ingen har riktigt kommit nära att fatta hur tomt det känns och hur läskigt det är att ställa sitt hopp till vetenskapen!
Visst är det lite av ett äventyr, men mest är det jobbigt och bitvis deppigt.
Samtliga har fått barn "naturligt" och oftast när de var yngre så åldern inte ställt till något, vilket gör deras nivå av förståelse relativt ytlig.
Känner mig lite som en "circus freak" ibland…
torsdag 6 maj 2010
Medicineringen och dess utmaningar
Det är inte alltid så lätt att kombinera tidiga morgnar och sena kvällar med de mediciner som man ordineras som ivf-patient. Vet inte hur mycket det skiljer mellan ivf med donerade ägg och "vanlig" ivf, men just nu verkar implantatet och dess goserelin som minskar halten östrogen i kroppen, samtidigt som jag tillsätter östrogen via tabletter 5 ggr om dagen…
Vet inte hur det funkar med att ta bort samtidigt som man sätter till.
Någon dag innan embryot ska sättas in så börjar jag ta Progesteron, ett gulkroppshormon, som ska förse embryot med näring till moderkakan bildats.
Förutom dessa hormoner så tar jag också Trombyl för att motverka blodproppar och har också effekt för att förhindra havandeskapsförgiftning.
Min vanliga dos vitaminer och folsyra hör också till min dagliga medicinering.
För att inte glömma bort har jag ställt min mobil, funkar lite grann som Skalmans mat- och sovklocka! :)
Om embryot fäster och fortsätter utvecklas så är jag alltså gravid och då fortsätter medicineringen till vecka 12, då slutar jag med progesteron och östrogen och då har även effekten av goserelinet avtagit helt (verkar i 28 dgr).
Alltså fortsätter jag med Trombylen och det till v.36 som längst.
Det enda stora problemet förutom att komma ihåg att ta medicinerna vid rätt tillfälle är progesteronet som tas som vagitorier, vilket kan bli lite kladdigt och man måste ligga ner och vila efter insättning för att få bästa upptag av det aktiva ämnet!
Detta är en utmaning för mig i synnerhet som jag jobbar skift och måste ibland kliva upp 4:30 på morgonen och kommer inte hem förrän 21:00 ibland och då har jag också jour till kl 23:00.
Det här är en aning torrt som innehåll, men jag tror att det kan vara intressant som jämförelse för andra kvinnor som behandlas på andra kliniker eller för någon som funderar över vad det innebär att göra ivf med donerade ägg.
Vet inte hur det funkar med att ta bort samtidigt som man sätter till.
Någon dag innan embryot ska sättas in så börjar jag ta Progesteron, ett gulkroppshormon, som ska förse embryot med näring till moderkakan bildats.
Förutom dessa hormoner så tar jag också Trombyl för att motverka blodproppar och har också effekt för att förhindra havandeskapsförgiftning.
Min vanliga dos vitaminer och folsyra hör också till min dagliga medicinering.
För att inte glömma bort har jag ställt min mobil, funkar lite grann som Skalmans mat- och sovklocka! :)
Om embryot fäster och fortsätter utvecklas så är jag alltså gravid och då fortsätter medicineringen till vecka 12, då slutar jag med progesteron och östrogen och då har även effekten av goserelinet avtagit helt (verkar i 28 dgr).
Alltså fortsätter jag med Trombylen och det till v.36 som längst.
Det enda stora problemet förutom att komma ihåg att ta medicinerna vid rätt tillfälle är progesteronet som tas som vagitorier, vilket kan bli lite kladdigt och man måste ligga ner och vila efter insättning för att få bästa upptag av det aktiva ämnet!
Detta är en utmaning för mig i synnerhet som jag jobbar skift och måste ibland kliva upp 4:30 på morgonen och kommer inte hem förrän 21:00 ibland och då har jag också jour till kl 23:00.
Det här är en aning torrt som innehåll, men jag tror att det kan vara intressant som jämförelse för andra kvinnor som behandlas på andra kliniker eller för någon som funderar över vad det innebär att göra ivf med donerade ägg.
tisdag 4 maj 2010
Mitt i behandlingen
Just nu är jag cirka två veckor från behandlingens kulmen. Jag har gått igenom en synkning med min donator och just nu är jag nedreglerad och bygger upp min livmoderslemhinna med hjälp av östrogentabletter.
Jag har också ett implantat som under en månad avger en dos medicin som skjuter upp min egen menstruationscykel.
Nästa vecka ska jag på vaginalt ultraljud och kontrollera slemhinnans tjocklek och utseende. Den ska helst vara omkring 8 mm tjock och tre-skiktad för att embryot som kommer att implanteras ska kunna fästa och börja växa i mig.
Så nu är alla ikapp i mitt behandlingsläge! :)
Fortsättning följer
Jag har också ett implantat som under en månad avger en dos medicin som skjuter upp min egen menstruationscykel.
Nästa vecka ska jag på vaginalt ultraljud och kontrollera slemhinnans tjocklek och utseende. Den ska helst vara omkring 8 mm tjock och tre-skiktad för att embryot som kommer att implanteras ska kunna fästa och börja växa i mig.
Så nu är alla ikapp i mitt behandlingsläge! :)
Fortsättning följer
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)