Har varit lite nere och inte orkat skriva. I fredags ändrades saker, för efter idel goda symptom började jag plötsligt blöda. Blödningen varade visserligen inte så länge, men redan dagen innan hade jag börjat känna mig annorlunda.
Allt sammanfaller med att jag sprungit ett tiotal meter för att hinna till bussen på torsdag eftermiddag. Jag hade bråttom till min gyn för att hämta remisser för beta-hCG och APC resistans-testet. Den kvällen kände jag mig frusen och "mensig".
Dagen efter, på fredagen, kände jag mig som vanligt när jag gick till jobbet, men vid 10-tiden när jag gick på toa så upptäckte jag massor av klarrött blod. Det både skrämde och chockade mig rejält. Ringde min sambo och berättade vad som hänt, jag var bedrövad men måste ha varit chockad och helt handlingsförlamad för jag gick tillbaka till mitt bord och fortsatte jobba. Det tog väl ca 15-20 minuter innan det började gå upp för mig vad det kunde betyda: "back to the drawing board!"
Lite i taget började det sjunka in och jag hade små gråtattacker, som jag försökte dölja för mina arbetskamrater. De vet vad vi går igenom just nu och är alltid väldigt måna om mig, men ibland känns det helt främmande att dela sin smärta oavsett vem som finns i närheten.
Till slut så blev jag så knäckt att jag inte orkade hålla emot utan började storgråta. Jag ringde till vår teamledare och talade om vad som hänt. Han var bra och skickade helt enkelt hem mig!
Jag har fått ledigt imorgon för att kunna göra provtagningarna i lugn och ro. Han har nog arrangerat något att ta alla mina arbetspass, men vi får se om jag behöver dom eller inte.
Det är svårt att veta om det är kört eller inte - just nu står det nog 75% att det är tomt mot 25% att jag fortfarande är gravid.
Förhoppningsvis får jag positiva eller åtminstone informativa svar efter imorgon!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar